För lite mer än 40 år sedan så kom de första jaktavlade spanielhundarna in till Sverige från Storbritannien. Reaktionerna lät inte vänta på sig – VAD var det där för hund egentligen? Kunde den verkligen vara rensrasig? Den såg ju inte ut som rasstandarden beskrev en engelsk springer spaniel eller en cocker spaniel. Inte gick de att ha i möblerade rum heller, eftersom de var så intensiva och livliga. Nej, detta kan inte vara rätt.
Men, några som vågade gå mot strömmen höll fast vid sina nyfunna vänner, såg deras fördelar och lärde sig att tygla den enorma arbetsvilja och jaktlust som de besatt. Visst blev det mycket snack bakom ryggen – det var inte rätt att de skulle vara med på samma jaktprov som de andra, de ”traditionella” spanielraserna, eftersom dessa inte kunde mäta sig alls med den fart och stil som de jaktavlade spanielhundarna visade upp.
I rasernas hemland har rasvarianterna för länge sedan delats upp och ingen har någonsin haft problem med det. Inte heller har man ödslat energi och hårda ord över att det finns en mängd olika klubbar för de olika intresseinriktningarna
För snart 15 år sedan så bröt sig JSK ut från, den då enda och mycket stora rasklubb för alla varianter och intresseriktningar för spaniels och retrievers i Sverige – SSRK. Anledningen var enkel – vi var inte nöjda.
Dessutom så hade det i Danmark hänt saker på jaktspanielsidan. Hundarna blev omöjliga att registrera i den danska kennelklubben (DKK) för att de inte kunde ta pris på utställning. Samma regler ställdes på retrieverraserna och ett antal entusiaster valde då att bryta loss de jaktavlade hundarna från DKK och deras specialklubb för spaniels och retrievers och bildade istället F T Spanielkubben samt RJK (Retrievernes JagthundeKlub). Initiativet applåderades till en början i Sverige och en del svenska spanielentusiaster åkte mer än gärna över Sundet för att starta på deras jaktprov.
Jaktproven skiljde sig nämligen rejält åt – danskarna hade helt enkelt tagit över de brittiska bedömningsreglerna, förvisso förändrat litegrann, men ändå – det var mer likt de brittiska reglerna än vad vi då hade i Sverige. De var helt fria att agera utifrån sina egna intressen, nu när de inte behövde ta hänsyn till vad DKK ville eller inte ville.
För att de danska entusiasterna skulle kunna registrera sina provresultat och få en stambok på sin hund, nu när de inte kunde vara med i DKK, så bildade de DJR (Danskt JagthundRegister).
Vi som bodde i Sverige kunde då plötsligt inte längre ta del av det avelsmaterial som danskarna hade – och det var väsentligen mycket större än det vi hade i vårt eget land. Danskarna var tidigt duktiga på att förnya sina linjer och öka sin avelsbas genom att importera hundar från de brittiska öarna. Varför stod vi då utanför? Jo, för att den svenska kennelklubben inte kunde godkänna hundar som inte var med i DKK.
När så JSK bildades år 2000, så var det med helt öppna ögon för att även vi skulle behöva ha ett eget register för att stambokföra våra provresultat och så småningom även egna stamböcker. Vi skulle dessutom vara helt fria att använda oss av den väsentligen utökade avelsbas, som danskarna hade, genom ett eget register. Ett som skulle godkänna vilka hundar som helst (DJR, brittiska kennelklubbens eller SKK-registrerade) som hade kända hälsoresultat. 2001 bildades SJR – Svenskt JakthundsRegister, med enda uppgift att registrera provresultat, hälsoresultat samt göra stamböcker åt de som var med i JSK samt den då nybildade Jaktretrieverklubben.
Reaktionerna lät inte vänta på sig. VAD var nu det här för någonting? Detta kan väl ändå inte vara möjligt? Kan man verkligen göra så här utan att ha SKK med sig? Det kommer aldrig att hålla.
De mest bisarra historier målads upp om att hundarna skulle bli konstiga om de registrerades utanför SKK, att det skulle bli omöjligt att sälja hundar som föddes med en SJR-stambok. Dessutom förfasades man över att det inte gick att se utifrån vilka hundar som var med och om de verkligen hade registrerade hälsoresultat. SJR-registrerade hundar var något som ”katten släpat in”.
Det gick så långt att några av entusiasterna, som valt att jobba för de nya klubbarna och SJR, svarmålades, hängdes ut i offentliga sammanhang samt hotades. Även klubbarnas annonsörer och sponsorer mottog hot som syftade till att de skulle avbryta sitt samarbeta med klubbarna som valt att associera sig till SJR.
Vad var det då som var så farligt? Att vi vågade tänka nytt? Att vi vågade göra något som gav oss andra möjligheter? Att vi var annorlunda?
JSK har vuxit sig starkare och större än någon hade vågat tro på. Vi har klarat oss genom de värsta farvatten, där vi fått utstå så mycket spott och spe att man häpnar över att människor, med samma intresse kan visa så mycket, ja faktiskt hat.
Vad har man hatat? Att det gått så bra? Att vi orkat? Att vi lyckats? Att vi inte gått under? Att vi haft andra möjligheter? Att vi fått en så stabil grund att stå på att annonsörer och sponsorer nu kommer och ber om att få samarbeta med oss? Att brittiska domare lovordnar våra initiativ och arrangemang? Är det ett uttryck för den svenska avundsjukan?
SJR tycks för många vara ett riktigt rött skynke- för de som tror att de vet vad det är. Alla okvädningsord och skriverier som florerar på nätet visar med all tydlighet att de varken vet eller ens har förstått vad SJR har för funktion. SJR är INTE och har ALDRIG ens varit tänkt som en motsvarighet till SKK.
SKK är en stor organisation som bestämmer över sina underklubbar. Man har helt enkelt att rätta sig efter vad ledningen för SKK bestämmer. Under SKK ligger SSRK, den i Sverige särklass största organisationen för alla intresseriktningar för dem som har spaniels och retriever (viltspår, agility, lydnadstävlingar, jaktprov men framför allt utställning). SSRK har alltså att rätta sig efter vad en mängd olika medlemmar tycker och tänker och vill ha samt även vad SKK tänker och tycker.
Om man vill ändra på någonting inom SSRK så måste det godkännas av alla – d.v.s. jaktprovens genomförande och bedömningsunderlag ska godkännas av alla andra, som inte ens är intresserade eller särskilt insatta i jaktprov, innan någon förändring kan göras. När man så tagit ett beslut så ligger detta fast i fem år innan man kan utvärdera och förändra igen.
SSRKs arbete styrs alltså – av en enorm byråkrati.
För JSK går det till så att vi frågar våra medlemmar vad de vill ha – eller så kommer de till oss och berättar vad de vill. Styrelsen, som är vald av medlemmarna, diskuterar igenom förslagen och kollar om det är möjligt, hur kan vi göra det möjligt och sedan så gör vi det. Blir det inte bra, nej, då kan vi ändra på det omedelbart. Detta har SJR ingenting att göra med.
SJR bistår JSK med service gällande registrering av provresultat, hälsoresultat och gör dessutom stamböcker. I slutet av varje år så betalar SJR tillbaka en stor del av de pengar, som klubbarnas medlemmar betalat in för registrering av hälsoresultat och registreringsavgifter. Vi har alltså enbart nytta av SJR – de begränsar oss inte i någon grad. Och framför allt – de bestämmer ingenting över klubbarnas innehåll eller arbete.
Vad har då hänt i Danmark?
De danska klubbarna har under en tid varit missnöjda med DJRs sätt att bedriva sitt arbete. I Danmark är de jaktavlade spaniel – och retrieverraserna oerhört populära och antalet registreringar per år väldigt många. DJR har alltså haft en mycket stor kassa, som de inte delat med sig av till sina associerade klubbar.
DJR började dessutom ta in icke-jaktavlade spaniels och retrievers i sina stamböcker. Detta gillades inte av medlemmar/uppfödare i framför allt FT Spanielklubben och en stor konflikt bröt ut. Denna slutade (eller snarare trappades upp av) att DJR förbjöd ett antal personer att registrera sina uppfödningar eller avkommor i DJR.
Vad som sedan hänt är att FT Spanielklubben, efter önskemål från sina medlemmar, började se sig om efter andra alternativ än DJR, för att kunna fortsätta sin verksamhet. DKK var inte sena att komma med ett erbjudande om att de kunde ta över DJRs uppdrag åt FT Spanielklubben.
Så har det nu blivit och alldeles nyss så beslutade även RJK att lämna DJR och låta DKK sköta de administrativa uppdraget med stamböcker, registrering av provresultat och hälsoresultat. MEN – de står fortafarande helt på egna ben och bestämmer liksom tidigare allt kring sin klubbs verksamhet och innehåll. De är alltså INTE en underklubb till DKK utan en helt egen specialklubb på samma sätt som tidigare.
Vad innebär detta för JSK?
Detta innebär, så som vi ser det, egentligen ingenting alls för JSK i nuläget. Vi har samma möjligheter att använda danska hanhundar i vår avel, vi är fortfarande välkomna att starta på den danska F T Spanielklubbens jaktprov liksom de är välkomna att starta på våra prov – precis som tidigare.
Det finns de – utanför JSKs värld, som gärna vill påskina att vi i JSK skulle stå alldeles ensamma och svaga nu om vi inte går med i SKK, såsom man tror att FT Spanielkubben gått med i DKK.
Är det så? Vad vinner vi på det? Tja, några av oss får kanske lite mer tid över för egna intressen, än att lägga tid på pappersarbete. Några skulle kanske vilja åka över till Storbritannien eller Irland och starta på jaktproven där med en FCI-stambok.
Vad vill medlemmarna?
JSKs styrelses ambition och ledstjärna är – och har alltid varit – att lyssna på vad våra medlemmar vill. Inte att lyssna på vad omvärlden vill. Att välja vägen tillbaka till SKK via SSRK är dock ingenting som vi kommer att jobba för. Det skulle innebära att vi skulle tvingas lägga ner JSK.
OM SKK däremot skulle vilja inleda ett samarbete med oss (JSK), likt det som gjorts i Danmark, d.v.s. respektera och godkänna de båda jakthundsklubbarnas unika inriktningar och aktiviteter samt tillhandahålla service likt den som DJR tidigare gjort, ja, då kanske det kan vara intressant. Om det är vad majoriteten av våra medlemmar vill.
Det är naturligtvis oroande och bedrövligt tråkigt om historien ska upprepa sig igen med hotelser och skriverier och snack bakom ryggen. Den svenska avundsjukan visar sig ibland på det mest bisarra sätt och det märkliga i det hela är att de tungor som talar är de som tror att vi skulle vilja samarbeta med just dem.
Samarbete måste – precis som hundträning – bygga på respekt och ödmjukhet inför den individ man har framför sig. Flexibilitet och beröm för det positiva jobb som utförts leder till önskan om mer samvaro – precis som arbetet med våra hundar. När våra jaktavlade spaniels kom in i Sverige sågs de också som något som ”katten släpat in”. Kan de verkligen vara något att ha? De ser ju inte ut som de ska enligt standarden.
När JSKs bildades 2000 möttes vi av precis samma skepsis, fast vi gjorde precis samma sak som applåderats åt i Danmark. 2001 blev det än värre – då kom SJR – och Jaktretrieverklubben. Vi sågs som stora hot mot framför allt SSRKs verksamhet, som kom i rejäl gungning. Vissa har vågat erkänna att utan JSKs – och Jaktretrieverklubbens tillvaro hade aldrig SSRK varit där de är idag. Och då är de fortfarande ett skepp i gungning med svikande medlemssiffror och en enorm byråkrati som styr över riktningen för deras färd.
Hur ska det bli?
JSKs styrelse har givetvis diskuterat och samtalat med vår danska systerklubb under långt tid om det som nu hänt i Danmark. Vi har sett över vår egen verksamhet och även diskuterat framtiden. Vi kan inte se hur vi skulle bli mer sårbara av deras ändring av ”serviceförvaltning”.
Vi har en diger aktivitetskalender med kurser och aktiviteter, som våra medlemmar önskat sig och höstens provverksamhet är redan under full planering. Kurserna vi erbjuder och arrangerar är fullbokade dagarna efter att de kommer ut på hemsidan.
Uppfödare som registrerar sina valpar i SJR har inga svårigheter att sälja sina valpar och valpköparna blir dessutom gratis medlemmar i JSK under ett år. I princip alla väljer att stanna kvar som medlemmar. Vi har under senaste året ökat vårt medlemsantal och vi har en mycket god ekonomi, delvis beroende på det återbetalningssystem vi har via SJR.
Vi har full förståelse för att några av våra medlemmar undrar hur det ska bli i spanielvärlden, speciellt som det förekommer så mycket spekulationer UTANFÖR vår egen klubb.
Vi hoppas att ni nu har fått lite mer kött på benen om vad som händer och vi välkomnar era frågor och synpunkter på vårt kommande årsmöte den 29 mars kl. 10.00 på Annelunds Gård.
/ Styrelsen JSK